Carl-Gustaf Thulin, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), påtalar i sin debattartikel (28 mars) att jakten skapar känslor, adrenalin och är ett nöje. Vi har förståelse för det, men vänder oss mot att det idag är nöjet som styr när det i stället borde vara behovet av att vårda det vilda.

Thulin har svårt att bestämma sig för om upprymdheten han upplever av dödandet är bra eller dåligt, men rättfärdigar det med att det är en överlevnadsinstinkt att ha säkrat en viktig livsmedelsresurs. Jämförelsen med att Homo Sapiens varit jägare över 100 000 år, att det är något ursprungligt, låter mer som en dålig ursäkt för att stilla sitt samvete. Människan har flertalet starka och nedärvda drifter, men i takt med att vi utvecklats till ett modernt samhälle har vi också, med vissa undantag, lärt oss att bemästra dessa drifter. Vi betäcker inte varandra utan ömsesidiga känslor för att det är en överlevnadsinstinkt, en ursprunglig tillfredsställelse. Primitiva känslor som adrenalinpåslaget vid jakt kan inte okontrollerat leva kvar för evigt i ett modernt samhälle. Vår natur är inte ett nöjesfält där tre procent av befolkningen som söker adrenalinkickar kan köpa sig ett årskort för 400 kronor och sedan fritt utöva prickskytte på våra olika djurarter. Thulin borde i stället hoppa fallskärm, ställa upp i MMA eller pröva paintball när adrenalinbehovet tränger på.

Vi reagerar även på att jakten skulle vara jämförbar med nöjet att plocka bär och svamp. Uttalandet, som är en kopia av Jägareförbundets riksjaktvårdskonsult Daniel Lignés tidigare jämförelse med att plocka kantareller, påvisar att även forskare är enskilda individer där en del inte gör större skillnad på att plocka svamp och ta livet av en annan individ. Det är för oss en lättsam och nonchalant syn på liv och död.

Vidare anser Thulin att jakten är ett viktigt och ursprungligt ”naturresursnyttjande”, ett uttryck som är återkommande hos de som förespråkar en ohämmad jakt. Men låt oss inte för en sekund glömma bort människans historiska nyttjande av både sina gelikar och vår planets tillgångar. Något som pågår än idag och har lett till enormt lidande och där nu vår gemensamma planets framtida förutsättningar står på randen till kollaps, i vart fall som vi känner den. Ett ”naturresursnyttjande” där människan förstör de naturliga ekosystemen kan aldrig vara acceptabelt – framför allt inte när drivkraften bakom det är ett individuellt sökande efter nöje och spänning.

På en punkt ger vi dock Thulin delvis rätt, jakt är i de flesta fall inte nödvändigt. En viss jakt kommer alltid behövas då även vi människor är en del av det ekologiska systemet. Men i lejonparten är människans agerande och jakt direkt kontraproduktivt för den biologiska mångfalden och vår gemensamma framtid där jordens arter hotas och dör ut och där jakten bär en del av skulden.

Detta är naturligtvis inte något som Anders Nilsson, biträdande riksjaktvårdskonsulent vid Svenska Jägarförbundet, håller med om i sin replik 3 april. För att bygga upp en tes lyfter han behovet av att producera skogs- och jordbruksprodukter till låga priser och menar att människan måste agera mot de negativa konsekvenser viltet kan orsaka skogs- och jordbruk. Samtidigt är Svenska Jägareförbundet den absolut största lobbyorganisationen för att begränsa våra rovdjur vars naturliga roll i ett fungerande ekosystem är just att reglera viltstammar. Fungerande ekosystem som skulle få positiva effekter inte bara på skogs- och jordbruket utan även minska kostnaderna och lidandet vid viltolyckor i trafiken.

Nilsson konstaterar att de orörda vildmarkerna där ekosystemen inte påverkats av människan nästan helt saknas i landet och tycker det är sorgligt. Jägareförbundet motarbetar dock allt arbete för att återställa de naturliga processerna och föraktar rörelser som Rewilding Europe. En aktuell forskningsrapport beskriver i dagarna just hur återställandet av populationer av stora däggdjur skulle gynna ekosystemen och de naturliga kolsänkorna. Forskarna menar att vilda djur och deras samspel med miljön är den centrala länken mellan biologisk mångfald och klimat. Att återställa populationer är därför en av de bästa naturbaserade klimatlösningarna där den biologiska mångfalden ökar och de vilda djuren kan bli viktiga hjälpredor för att begränsa den globala temperaturökningen.

Men Jägareförbundets roll är att till varje pris jaga under så stor del av året som möjligt, där så många arter som möjligt får jagas och där så stort antal individer som möjligt får dödas. Det antropocentriska perspektivet står helt i vägen för att få en balans där människan lever i harmoni med övriga arter på planeten. För både vår egen, övriga arters och jordens framtids skull.

Avslutningsvis är vi helt övertygade om att det finns en stor andel jägare som har en mycket sund inställning, men sällan får komma till tals i Svenska Jägareförbundet. De anser troligen också fullt rimligt att det är ett nöje att jaga. De väljer vilt i stället för den storskaliga industriella misären livsmedelsindustrins vinstkrav orsakar och avhåller sig från skott som riskerar att skada och inte döda. Deras vördnad för en individs död gör att fritidsnöjet blandas med ett stråk av sorg och låter inte spänningen, utan den nödvändiga viltvården, vara det drivande som avgör när jakt behövs.

Daniel Ekblom
Viltvårdsgruppen Naturskyddsföreningen Gävleborg