I den 20 år gamla skogspolitiken är miljö- och produktionsmål jämställda åtminstone på papperet. I verkligheten fortsätter trots detta förlusten av skogens biologiska mångfald i och med att värdefulla skogar fortfarande kalhuggs och fragmenteras. Denna utveckling missgynnar även alla vi människor som älskar att använda skogen för friluftsliv och rekreation samt de nya verksamheter som växer fram inom exempelvis turistnäringen.

Skogen har stor betydelse i många människors vardag .Skogen ger möjligheter till promenader, motion, bär – och svampplockning, naturupplevelser, äventyr eller bara stillhet och tystnad. Skogen har kort och gott betydelse för människans livskvalitet.

Vikten av att bevara dessa skogens sociala värden är sedan länge fastställt i forskningen. Det är tydligt i de övergripande skogspolitiska målen att skogens sociala värden ska skyddas. Naturskyddsföreningen visar i en rapport att dessa mål i allför låg grad omsätts i praktiken. Det handlar om brister i både skydd, hänsyn vid skogsåtgärder, fysisk planering, ansvarsförhållanden och samverkan. Dessa brister får till följd att skogens sociala värden är hotade på olika sätt, genom exempelvis exploatering för nybyggnationer och vägar eller slutavverkning inom skogsbruket. Samtidigt saknas analyser, statistik och underlag om skogens sociala värden, vilket innebär att vi inte vet hur vi på bästa sätt ska komma till rätta med dessa brister.

Regeringen har lämnat förslag på 10 mål för friluftspolitiken, som skall vara uppnådda 2020. Bland målen finns t ex tillgänglig natur, tillgång till natur för friluftsliv, attraktiv tätortsnära natur och skyddade områden som resurs för friluftslivet.

För att uppnå friluftspolitikens mål, skogens sociala värden och den biologiska mångfaldens rikedom behövs en ny skogspolitik där en viktig hörnsten borde vara: Ett hållbart nyttjande av skogen, där naturens, människans och samhällets samlade behov sätts i fokus.

Per-Olof Erickson

Naturskyddsföreningen i Gävleborgs län