Naturskyddsföreningen Gävleborg har via viltvårdsgruppen skrivit en debattartikel tillsammans med Rovdjursföreningen Gävleborg:

Länsstyrelsen Gävleborg har beslutat om licensjakt på 20 lodjur med start första mars och med hänvisning till beslut i länets viltförvaltningsdelegation. Den består av en majoritet av aktiva jägare som med stor röstmajoritet beslutat att minska förvaltningsnivån från tidigare 20 till i dag 13 årliga föryngringar (från 125 till 81 individer). Det motsvarar en (1) föryngring per 14 kvadratmil i Sveriges skogstätaste län!

Det är beklagligt när tamdjur angrips, men lodjur står för få angrepp inom tamdjursnäringen där huvudsakligen får angrips. De senaste tio åren har i snitt endast drygt fem får angripits av i medeltal fyra olika individer i länet. Det motsvarar en (1) promille av antalet får i länet. Antalet får har sedan år 2000 ökat med nästan 40 % och visat en god näringsutveckling.

Den årliga kostnaden för skador orsakade av lodjur inom jordbruket i länet är i snitt bara cirka 9 000 kronor och utgör mindre än 4 % av ersättningskostnader orsakade av rovdjur. Dessa ringa kostnader, som ersätts av staten, måste betraktas som överkomliga. Att tro att en licensjakt på 20 lodjur, vilka individer som helst, på något sett kommer minska de redan få angreppen och låga ersättningskostnaderna är naivt!

Lodjur är ett populärt rovdjur i Sverige där 97 % är positiva eller neutrala, och endast 3 % är negativa. I Gävleborg är hela 80 % även positiva till att ha lodjur i sin närhet. En stor majoritet, tre av fyra, anser att jakt på lodjur inte skall tillåtas för att de konkurrerar med jägarna om viltet. Trots det är det en av anledningarna till att jakten tillåts och att stammen minimeras.

Vi menar att detta dessutom strider mot EU:s naturvårdsdirektiv. EU-kommissionen anger uttryckligen i sin vägledning att rovdjurs angrepp på vilda hovdjur inte kan förhindras eller minskas eftersom det är en naturlig process som eftersträvas. Att licensjakten dessutom startar under lodjurens parningstid, en tid när inte ens kråkor får jagas, menar vi också är ett tydligt brott mot naturvårdsdirektivet. Ytterligare ett brott är att vi i Sverige tillåter en förkastlig troféjakt vilket lockar ett par hundra utländska jägare. Det innebär att man tillåts behålla delar av skjutna djur, även våra strikt skyddade och hotade arter, något som är förbjudet enligt direktiven.

Det är dags att Sverige inte låter jägarintresset diktera villkoren i naturen, att vi följer de lagar vi förbundit oss till och att befolkningens tydliga vilja får genomslag i viltvården!

Anders Ekholm
Svenska Rovdjursföreningen Gävleborg

Daniel Ekblom
Viltvårdsgruppen Naturskyddsföreningen Gävleborg