28 personer äntrade bussen som åkte från Hudiksvall via Delsbo och Ljusdal. Guiden Magnus Andersson, Naturskyddsföreningen Hudiksvall, började berätta om isälvsdeltat vid Mellanljusnan. Här finns en rik strandflora med t ex fjällvedel, svarthö, fjällnejlika, fjällviol och Kung Karls spira. På en terrass vid Lassekrog finns ringlav i en väldigt fin miljö. Det finns också sevärda källflöden och järnockrautfällningar i området.

Det blir som en mosaik i landskapet där vissa området brunnit mycket, en del är fortfarande grönt och en del mittemellan. Ris, mossa och lav utgör det mesta av bränslet vid en skogsbrand. Ett hygge som redan var extra uttorkat innan branden startade hade brunnit mycket kraftigt. Markägarna har tack vare bidrag redan avverkat mycket av den brandskadade skogen. Det gör att stora områden ser ut som 70-talshyggen. Färilasågen tog emot brandskadat virke till slutet av april, sedan sanerades hela sågen. Vi såg många barr som ramlat ner och täckte marken.

Första stoppet var Ängratörn, Albert Vikstens författartorp. Ingrid Jacobsson berättade om hans författarskap, kulturgärning och vänskap med fotografen Hilding Mickelsson. Torpet var en 50-årspresent. Här har många prominenta gäster vistats, t ex Ivar-Lo Johansson. Vi fikade vid den vackra sjön och beundrade de stora asparna, en gammal sälg och en mycket säregen muterad s k ormgran. På asparna kan man finna den mycket ovanliga rosettgelélaven. Stora lågor hotade Ängratörn vid branden men det klarade sig. Törnberget är en fin skog höger om sjön och i GÄBS tidskrift kan man läsa om Skrälldalen. Vid vägen växte blå taggsvamp.

Nästa stopp var ett område på 500 ha som ska skyddas. Det var en del gammelskog och vi skymtade Ängraån som elden hoppade över utan problem. Allt som inte skyddas kommer att avverkas. Peter Ståhl, länsstyrelsen Gävleborg, berättade om brandförloppet. Lördagen den 14 juli antände blixten skogen på flera ställen. Tre bränder startade, vid Ängra, Enskogen och Nötberget. Han visade en bild som en gäst på Ängra Camping tagit med drönare där vi såg flera rökpelare. Vid Ängra slog blixten ner i en tall som fortfarande står kvar med en spricka i sig. Vid Enskogen kom larmet inte fram så man började släcka först på måndagen. Den 18 juli utrymdes Kårböle och den 19:e Huskölen. Även Ängra och Enskogen fick utrymmas.

10 utländska brandvärn hjälpte till i släckningsarbetet. 1 promille av skogarna i Sverige brann förra året, när vi tyckte att det var så många bränder. 1850 och innan brann ca 1% av skogarna. 134 markägare i chock fick erbjudande från länsstyrelsen att låta värdera och sälja sin skog för att skydda den. Ett par markägare nappade och tillsammans blir nog ca 915 ha skyddade.

Magnus berättade om den flerskiktade skogen och visade bl a rotmurkla som är vanlig efter bränder. På läsidan av flera träd kunde vi se kådflöden. Där kommer så småningom en invallning, s k brandljud bildas. Veden blir tjärrik och kallas för fetved. De kan stå kvar i 3-400 år och är viktiga för insekter.

Själva lågorna dödar inte utan det är värmen. Toppen klarar inte mer än 60 grader. Vi såg bl a en larv av någon typ av barkbock, svamparna kolflamskivling, stybbskål och brandskiktdyna. Den senare växer på träd, ser ut som svarta pingisbollar och är en viktig paraplyart för andra arter. Magnus har i sommar hittat laxrosa ticka i Medelpad – det tredje fyndet i Sverige!

Efter lunch på Wärdshuset Pilgrimen i Kårböle åkte vi till naturreservatet Jonasensmyren, skyddat för sina grova aspar. Här låg träd man fällt för att hindra branden i högar. De mer grova och tjockbarkiga asparna brann hårdare än de yngre med tunnare bark konstigt nog. Vi såg både aspglansbaggar och deras larver som äter asplöv så att bara nerverna blir kvar. Larven spärrade ut sig på ett spektakulärt sätt när vi nuddade den, som skydd mot attack.

Andra brandgynnade arter är bergkorsört (ej ovanlig), mosippa, hedfingersvamp, strimmig och slät tallkapuschongbagge, sandsteklar och jordlöpare. Svampar ”äter” sten, d v s tar tillvara mineralerna som blir tillgängliga när stenar spricker och vittrar sönder efter en brand t ex. Magnus förklarade det fascinerande samspelet mykorrhiza ingående.

Avslutningsvis letade vi upp den vackra blå svedjenävan på en sluttning. Örtens frön kan ligga i marken i över 100 år och sen gro efter att ha blivit utsatt för värme efter en brand. Man kan själv inducera detta genom att hälla kokhettt vatten på fröna.

Sen blev det full fart till resecentrum i Ljusdal där vi tyvärr såg tåget åka iväg samtidigt som bussen svängde in på resecentrum. Tack alla för en lyckad dag och ett gott samarbete!

/Lillian Lundin Stöt

Bilder finns på www.facebook.com/naturskyddsforeningenigavleborg