Stugubacken är en sluttande, samtidigt böljande blomsteräng med skrattretande mängder av prästkragar, blåklockor, gullris och ljuvliga rödskiftande gräs av typen rödven, kruståtel, någon tuvtåtel och gulnad vårbrodd.

Som förstagångsbesökare blev jag omedelbart berusad och det gick inte över på hela dan. Där fanns över 100 följeväxter (t ex blodrot, ormrot, grässtjärnblomma, daggkåpa, ängsfryle) och vi gick omkring och njöt i blomsterprakten.

Den sköter sig inte själv. Den väldiga ”alpängen” måste slåttras sent varje år så att fröna hinner mogna. Ibland betar djur där.
Jag tackar för Stugubackens blomsteräng som har skötts av kretsen i Hanebo med Kent Westlund och Karin Engvall som ideella förvaltare i 20 år nu.

Berit Berglund