Genom historien har de flesta männikskor levt under knappa förhällanden. Därför var sparsamhet en dygd. En god människa undvek lyx, kastade aldrig bort mat och lagade trasiga kläder i stället för att köpa nya. Bara kungar och adelsmän tillät sig att offentligt fördöma sådana värden och stoltsera med sina rikedomar.
En ny etik har i den moderna kapitalistiska ekonomin uppstätt som kallas för konsumism. Konsumismen uppmuntrar människor att unna sig något ,skämma bort sig själva och till och med att långsamat ta livet av sig genom överkonsumtion. Konsumismen har lyckats. De flesta av oss är goda konsumenter. Vi köper oräkneliga produkter som vi egentligen inte behöver och som vi först i går visste fanns.Tillverkarna designar avsiktigt varor för att de ska bli kortlivade och kommer med nya pch onödiga modeller, som vi måste köpa för att fortsätta vara ”inne”. Shoppandet har blivit ett omyckt fritidsnöje. Religösa högtider, som jul, har förvandlats till köpfester.
Den konsumistiska etikens blomstring är tydligast på livsmedelsmarkanaden. I dagens överflödssamhälle är ett av de främsta hälsoproblemen fetma, som drabbar fattiga (som göder sig själva med hamburgare och pizzor) hårdare än de rika (som äter ekologiska sallader och färskpressade fruktjuicer). Den amerikanska befolkningen spenderar mer pengar på bantningskurer än vad som hade behövts för att livnära alla svältande människor i resten av världen. I stället för attt äta lite, vilket skulle leda till att ekonomin krymper, äter människor för mycket och köper sedan bantningspreparat och bidrar dubbelt till den ekonomiska tillväxten.
Konsumismen och den ekonomiska tillväxten kanske skulle kunna fungera i längden ifall mänskligheten hade obegränsat med resurser men det vet alla att så är inte fallet.Vi har bara ett jordklot!
Strävan efter ständig ekonomisk tillväxt och konsumism är ohållbar och måste motarbetas.
En god människa borde även idag undvika lyx, aldrig kasta bort mat och laga sina trasiga kläder istället för att köpa nytt. Våra konsumtionsmönster måste ritas om. Att ha en massa prylar som sällan används borde inte längre ge status utan ses som onödigt slöseri med jordens resurser. I stället kan vi hyra, låna, ge bort, byta eller köpa begagnat. Detta kallas för kollaborativ konsumtion eller som Naturskyddsföreningen säger : ägodela.
Per-Olof Erickson
Kommentera