Naturvårdens representanter och dess referensgrupp i länets viltförvaltningsdelegation (VFD), är starkt oroade över den hetsjakt som bedrivs vid licensjakt på björn. I år var hela kvoten på 125 björnar plus 2 överskjutningar avklarad på mindre än 7 dygn och så har det sett ut under senare års jakter.

Den här hetsjakten har resulterat i att Länsstyrelsen handläggare vid Viltenheten inte hinner med att kontrollera de björnar som påskjutits och inte återfunnits och som kan vara rena bomskott, men likväl träffar. Här har man överlåtit till jägarna att själva kontrollera de totalt 20 påskjutningar vid årets jakt. I ett fall har det konstaterats att björnen var träffad genom blodspår på platsen, men betraktades av jägarna så lindrigt skadad att den inte avräknades från kvoten! Märklig hantering minsann och är det någon gång som björnar är farliga, så är det i samband med just skadskjutningar!

Den snabba avskjutningen är ett resultat av regeländringar som skett i tiden, då jakt vid åtel infördes 2014 och där antalet registrerade åtlar de senaste fem åren ökat från 90 till drygt 400! En annan avgörande förändring som infördes 2023 var att hundsläpp vid åtel blev tillåten. Detta tillsammans med uppsatta åtelkameror direktkopplade till mobiler och som inte behöver registreras, har ökat och starkt underlättat jakten. Notera att det är förbjudet att med motordrivna fordon söka, eller genskjuta björnar vid jakt, men hur kontrolleras detta?  Det är rimligt att anta att man inte går eller cyklar till åtelplatsen.

Än mer oroande är att en stor andel könsmogna honor 4 år eller äldre fälls och som i snitt ligger på drygt 60 % de senaste dryga 20 åren. Enligt forskare kan även 3 åriga honor vara könsmogna, vilket ökar andelen möjligen eller troligen fällda könsmogna honor rejält till ca 77 %. En stor del av dessa honor borde ju vara digivande och således ha ungar. Enligt SVA:s statistik 2005-2010 så var 27,9 % lackerande av totalt 453 kontrollerade honor dvs. digivande!

Av säkerhetsskäl tar honan inte med ungarna till åteln, då det finns risk att de dödas av andra hanar. Anmärkningsvärt är dock att det ändå fälls mer än 20 % björnungar vid licensjakter i en ålder av 2 år eller yngre. Vissa så unga som 7 månader vid jaktstarten den 21/8- Notabelt är att en stor andel björnar inte vägs och kan antas vara just unga lätta björnar som inte anses viktiga att väga, vilket sannolikt innebär att betydligt större andel unga björnar fälls? Frågan är varför? Är det så att man konstaterar att en fälld hona är digivande och att man då söker upp ungarna med hjälp av hund och dödar dessa?

Viltenhetens handläggare har i en radiointervju nyligen pekat på att man bör se över kommande björnjakter. Bra i så fall. Enligt naturvårdsintresset bör en honkvot införas och att jakt bara få ske varannan dag för att minska hetsjakten och därmed möjligen minska antalet påskjutningar och främst att Viltenheten själv skall hinna med en korrekt kontroll av just påskjutningar.

Anders Ekholm ord. I VFD. Jenny Olsson dito ord.

Tomas Falk ers. i VFD. Johan Hyson dito ers.