Återigen blommar de marker i Redsjö som varit jordbruksmarker i ca 250 år och under de senaste 50 åren varit granplantage. Idag på 2020-talet kan man kalla markerna för ”blomsterhyggen”. Hur kan det vara möjligt?

Om vi backar i tiden till tidigt 1700-tal så kom de första kolarna till Redsjö. De började med att odla upp marken kring kolartorpen och redan på 1770-talet hade de odlat upp motsvarande område som den siste arrendatorn i Redsjö brukade på 1960-talet. När jordbruket avslutade 1968 planterades granskog på de marker som hade brukats i ca 250 år.

Man kan anta att under de första 10 åren var det relativt ljust och öppet i den nyplanterade granskogen. Vissa växter, som hade växte i utkanten av den brukade marken hade börjat vandra in i skogen. I början av 2000-talet var granskogen ca 40 år gammal den var så tät att det inte fanns någon växtlighet på marken, enbart mossor och barr.

Sommaren 2022 avverkades den då drygt 50-åriga skogen, virket kördes ut och ris och grenar samlades ihop i mindre högar för att senare flisas. Våren-sommaren 2023 började jag se växtlighet mellan högarna av ris. Min tanke var då, gick det att hitta några spår från det gamla jordbruket. En första inventering gjorde jag 25 juni 2023 och kunde då identifiera 17 olika växter. En månad senare hittade jag ytterligare 30 växter. Frågan var fanns det några växter kvar från tiden när jorden brukades? Jag hittade gräs som timotej, piprör och rödklöver, de kommer troligtvis från den tidigare vallodlingen. I övrigt hittade jag det de vi kallar vanliga sommarblommor som femfingerört, hundkex, hampdån, smörblomma, gullris, ängsklocka, våtarv med flera. Frön från dessa har legat i fröbanken i 40 – 50 år och nu vid rätta betingelser gett en start till nya plantor.

Vad kan man då dra för slutsats av denna historia? Att naturen är fantastisk eller som mitt barnbarn Jesper sa ”Häftigt hur det fungerar”!

Gunnar Sundstrand, Redsjö, Nianfors