Efter de senaste larmrapporterna om den pågående bottentrålningen i den redan svårt drabbade Östersjön frågar Naturskyddsföreningen Gävleborg sig vad politikerna egentligen gör för att skydda den biologiska mångfalden?

I Sverige har vi ett skogsbruk, som inte är långsiktigt hållbart, med en allt mindre andel äldre skog. Många arter är beroende av gammal skog. Sällan har formuleringen att ”såga den gren vi själva sitter på” passat bättre. Modernt skogsbruk tar alltför litet ansvar för vattenmiljöer i skogslandskapet. Kalhyggen läcker tungmetaller och organiskt material, som påverkar vattenmiljöerna negativt.

Det är mycket illa ställt beträffande skyddet av den biologiska mångfalden i den svenska skogen. Tyvärr är det ännu sämre ställt under vattenytan.

Stora delar av Östersjöns bottnar är syrefria. Det sker ett kontinuerligt överfiske och vi belastar haven med tungmetaller, näringsämnen och kemikalier, som inte ett innanhav klarar av. Överfisket är särskilt omfattande i Bottenhavet. 99 % av strömmingsfisket går dessutom inte till konsumtion utan som foder till kycklinguppfödning i Danmark eller till laxodlingar i Norge. Vi importerar fisk från jordens alla hörn samtidigt som vi tömmer våra vatten på inhemska livsmedel. Det industriella fisket som nu bedrivs är till stor skada för det kustnära fisket. Skandalöst då vi tänker oss att vi skall bli mer självförsörjande på livsmedel!

Det är bara att konstatera att vi har långt kvar innan vi påbörjar resan mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Nu måste politiken börja agera och leverera!

Läs hela debattartikeln Vad gör politiken för att skydda den biologiska mångfalden