Reflektioner från Flora- och faunavårdskonferensen 2018 vid Artdatabanken den 25 april.

Årets program handlade om ”För ett rikare odlingslandskap”.
För mig som har deltagit på flera seminarier och konferenser under åren så har det hela tiden handlat om att vi går mot ett fattigare odlingslandskap.
Bland föredragen så fick vi veta att biomassan av flygande insekter verkar ha minskat med så mycket som hela 75 % i ett antal Tyska naturreservat under de senaste 27 åren. Samt att ett antal typiska dagfjärilar i Europas gräsmarker har minskat med 30 % sedan 1990 talet. Den stora frågan var, hur ser det ut i Sverige? Vad är orsaken till minskningen? Ja där finns det en del att ta reda på!

De svenska vildbina med sina 300 arter står för huvuddelen av pollineringen av blommor och gröda, men även där är situationen kritisk. En tredjedel är med på rödlistan och var tionde art riskerar att dö ut. Utbredningsområdena har minskat drastiskt vilket också är negativt för flera arter. Även bland parasitsteklarna är situationen alarmerande, mellan 25-30% är mer eller mindre hotade.

Ett intressant föredrag var om ett besök på fäbodar i Schweiz, där det betar mängder av kor, får och getter över 600 000 hektar öppna naturbetesmarker. Långt mer än den areal som finns kvar i Sverige.
Framgångsreceptet baseras på en politisk vilja att upprätthålla ett levande lantbruk. Landskapsbilden, turism, sysselsättning, tradition och folkhälsa verkar vara de drivande krafterna, biologisk mångfald får man på köpet.

1930 hade vi 2 miljoner mjölkkor i landet, idag har vi bara 337 000. Vi hade även 1 miljon får, idag 650 000. Vi importerar mer än 70 % av lamm till Sverige, mest från Nya Zeeland, som har 33 miljoner får. Sydamerika, Afrika och Asien har 80 % av all nötboskap på planeten, och här ökar andelen kor i och med att folkmängden ökar mest i dessa världsdelar.

Ska vi rädda de sista värdefulla naturbetesmarkerna och hagarna för att bevara alla fjärilar, skalbaggar, humlor, bin, blommor, ängssvampar med flera då måste Naturskyddsföreningen agera.

Vi bevarar ingen biologisk mångfald genom valet av vego produkter. De stora odlingarna är i det närmaste döda på just biologisk mångfald, framförallt av viktiga arters reproduktion, enligt en forskare på SLU. Där är det småskaliga jordbruket med de öppna kulturmiljöerna och hagarna värdefullast.

Kan vi bilda en arbetsgrupp över Gävle-Dala området som jobbar med mat- och jordbruksfrågor i samverkan med gruppen på riksnivå? Anmäl i så fall ert intresse till kansli.gavledala@naturskyddsforeningen.se

Stefan Olander