Decemberdagen är kort. Solen står lågt i väster. Tystnaden i skogen är nästan total. Långt borta hörs spillkråkans vittljudande flyktläte ”krryck krryck krryck”. Förmodligen byter den matställe. Flyger från den ena trädstammen till den andra letande efter hästmyror, som trots den låga temperaturen fågeln kanske ändå kan lyssna sig till i trädens rötade rotända.
Vandrar mot myrkanten bländad av solen över en tallbevuxen mindre höjd. På marken lyser ännu lingon vackert röda mot den grå renlaven. Älgen har varit här, brutit av ungtallarnas toppskott och vikt ned sälgkvistar för att komma åt de proteinrika toppskotten. Platsen har varit värdefull för älgen, vilket flera avföringshögar visar. Vid myrkanten finner jag det jag söker. Tranbären ligger väl mogna nästan gömda i vitmossan. Fortfarande frostnupna kyler de snart mina bara fingrar som vid plockningen måste ner i mossan under bären. Genom att byta hand lyckas jag dock plocka flera liter innan solen går ned och skymningen kommer. Hemma kokar jag bären för att göra gelé till vinterns middagar. Härligt att äta då med decemberdagens naturupplevelser i tankarna.
Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen
PS! Tranbären kan även läggas färska i rent vatten på försluten flaska. Håller sig fräscha i flera år.
Kommentera