Genom ett bra samarbete med Skogsstyrelsens lokala personal kan det ibland gå lätt och smidigt att få skog skyddad! Jag kan ge ett par exempel från Hudiksvalls närhet som kanske kan ge inspiration. I alla tre fallen handlar det om lokal kännedom och om kunskaper om naturvärden, men också om driftig personal på skogsstyrelsen. Urban Johansson på kontoret i Hudiksvall är den driftiga personen och jag, Magnus Andersson, har hjälpt till med kunskapen och lokalkännedomen.

Först var det den läckra svampskogen vid Bredänge på Lingarön. Den ligger intill en tidigare tallnaturskogs-nyckelbiotop, och utgör olikåldrig kalkbarrskog i en sluttning med grönstensblock. Här fann jag en massa spännande, kalkberoende och rödlistade marksvampar, bl.a. 17 olika taggsvampar! Efter samtal med Urban J så initierade han frågan om ett Biotopskydd med markägaren. Hon var positiv och så skrev de ett avtal som innebär skydd för all framtid på drygt 5 ha. Vid biotopskydd får markägaren en engångsbetalning på 125 % av skogens marknadsvärde.

Urban kände till ett annat område söder om Bastsjön, också på Lingarö. Han bad mig kolla om jag kunde hitta något kul där. Det gjorde jag! Även där fanns en liknande, kalkberoende marksvampflora. Detta var sammanlagt så pass stort (ca 22 ha) att det var mer lämpligt med naturreservat. Länsstyrelsen var alltså dit och gränsade av ett område för skydd. Även där en positiv markägare, vilket gör det hela betydligt enklare. Ännu inte invigt dock. Det tar ofta tid med naturreservat.

Det tredje fallet var nyligen, i våras. Där står redan nu Sveriges första naturvårdsavtal som är avsatt med hänsyn till sociala skäl. Det ligger i anslutning till ett elljusspår vid Håstahöjden i Hudiksvall. Där finns ett rätt stort område med gammal barrskog. Framförallt handlar det om gammal tallskog i 250-300-årsåldern, dels på växtligare frisk skogsmark och dels på hällmarker. Där finns också barrblandskog med upp till 290-årig gran. Jag trodde det var kommunmark och att kommunen hade koll på det, så jag satte morgontéet i vrångstrupen när jag läste i tidningen att en avverkning skulle göras i området. For snabbt dit och träffade en entreprenör åt Rundvirke skog som var i färd med att avverka. Visserligen i en del utanför den finaste skogen, men delar av det finaste skulle ingå i avverkningen. Jag ringde så ansvarig person på Rundvirke och bestämde att gå ut och titta på skogen med honom dagen efter. Pratade också med Urban på skogsstyrelsen som följde med ut. Jag visade vad som var av nyckelbiotopsklass och Urban bandade av detta och en hel del uppe på höjderna där det står mer lågvuxen gammal skog. Resultatet blev alltså att vissa delar avverkades längs med elljusspåret, men att 11,8 ha skyddades under 50 år som naturvårdsavtal (varav 7,8 bedömdes som nyckelbiotop). I ett sådant fall får markägare ett antal tusen (ofta ca 30) per ha för att avstå avverkning.

Genom att bidra med våra kunskaper och se till att de förs vidare till skogsstyrelse, resp. länsstyrelse kan vi se till att få en del skog skyddad! Detta är bara exempel, vet att liknande sker hos er andra ute i länet! Hoppas att fler får inspiration till ett samarbete. Lycka till!

Magnus Andersson