Var är vargen?
Gävleborgs vargrevir har försvunnit ett efter ett utan att myndigheterna har gjort något åt detta. Detta lyfte Ulf Stridsberg från Sandvikenkretsen i lokalmedia under sommaren och debattartikeln i "Din lokaltidning-Sandviken-Hofors-Ockelbo" undertecknades även av Gävleborgs länsordförande. Läs hela artikeln nedan.
Det går riktigt dåligt för vargarna i Gävleborgs län. Det visar nyligen redovisade inventeringsresultat. Antalet vargar i länet har minskat från 82 individer 2021 till 28 individer 2026, beräknat utifrån konstaterade föryngringar. Man räknar då schablonmässigt antalet föryngringar multiplicerat med tio. En stor minskning trots att länet inte haft någon licensjakt under de tre senast åren. Viss skyddsjakt kan inte på långa vägar förklara nedgången. Under licensjakten 2022 kunde jaktkvoten, 12 vargar, inte uppfyllas utan endast 8 vargar blev jaktresultatet. Här borde varningsklockorna ringt ljudligt hos beslutsmyndigheten Länsstyrelsen. Men, man satsade ännu hårdare på vargjakten och vid den påföljande licensjakten 2023, ansåg Länsstyrelsen att 18 vargar fördelat på två revir var en rimlig nivå för licensjakt. Jaktresultatet blev dock, ur myndighetens perspektiv, närmast katastrofal. Endast 5 vargar fördelat på två revir kunde skjutas under jakten. Fler vargar fanns inte kvar i reviren och i ett av reviren fanns ingen av de 8 vargar som skulle skjutas, utan två helt andra vargar sköts. Vargar som under sex månader inventerades av Länsstyrelsen och vars resultat slutredovisades under juni månad, försvann utan jaktbeslut ett halvår senare, när beslutad vargjakt skulle genomföras. Det borde vara ett jätteproblem för myndigheten med förvaltningsansvar, men också för jägarorganisationerna som hela tiden driver frågan om ökad licensjakt på varg och en minskad vargstam. Jägarorganisationer som uttalat att man vill ha ”så få vargar som möjligt” och en av organisationerna som frankt uttalat att man inte vill ha några frilevande vargar i naturen. Organisationer som har representation i Länsstyrelsens Viltförvaltningsdelegation. När SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, kartlagt vargars dödsorsaker under åren 1998-2014 har de kommit fram till att ”illegal jakt” och ”sannolik illegal jakt” står för hela 48 procent av vargars dödlighet i landet. Detta är inte ett osannolikt förhållande som råder även i Gävleborgs län, med ovan beskrivna utveckling av länets vargstam. Vilka ligger då bakom den illegala jakten på varg som SLU beskriver? Gärningsmannaprofilen torde vara tämligen klar, människor med rätt att bära skarpladdade vapen och kunskap om skogsterräng och vargförekomst. Med jägarorganisationernas uttalade hållning till vargförekomst i ryggen och Regeringens väl kända ambition att halvera vargstammen, kan det tillsammans vara ett moraliskt och brottsreducerande stöd för de som eventuellt inte tar så allvarligt på grov faunakriminalitet, om det gynnar ett gemensamt intresse?
Ulf Stridsberg Naturskyddsföreningen Sandviken
Bernt Larsson Ordförande Naturskyddsföreningen Gävleborg
Detta initiativ följdes upp på flera håll såsom i Malin Lernfelts ledare i Hudiksvalls Tidning den 27 juli, "Fler borde rasa över att vargstammen rasar". https://www.ht.se/fler-borde-rasa-over-att-vargstammen-rasar/
