Debatt: Ny kärnkraft dyr och osäker
Regeringen har inte tänkt över följderna av ny kärnkraft. De fokuserar helt på att bygga ny kärnkraft på bekostnad av övrig elproduktion. Vi ifrågasätter detta starkt med hänvisning till bland annat nedanstående fakta.
Foto: Mostphotos
Kärnkraftsförespråkarna påstår att detta energislag är driftsäkert och ger en planerbar produktion. Ser vi ut över Europa har Frankrike, Ungern och Rumänien tvingats stoppa reaktorer eftersom det tillgängliga kylvattnet i floderna varit för varmt eller helt enkelt sinat.
Även i Sverige har vi haft återkommande driftstopp, bland annat för att vattentemperaturerna utanför Ringhals och Oskarshamn varit för höga. Kan just detta lösas när man bygger nya reaktorer?
Klimatförändringarna går hela tiden fortare än prognoserna säger. Per Högselius, professor vid KTH, tog den 9 augusti i P1 upp problemen med klimatanpassning när det gäller kylningen.
En fullstor reaktor behöver 50 kbm/sek, som en större flod, för kylning. (Källa: Per Högselius 9/8). Det blir 4 320 000 kbm/dygn.
Enligt en f.d. anställd vid två olika kärnkraftverk luktar det starkt av fisk i anläggningarna. Det innebär att fisk sugs in med de 4,32 miljonerna kbm vatten/dygn. Större fiskar dör vid gallren medan små fiskar och yngel följer med in. (Källa: t ex P4 Halland 091026)
Förutom detta förvandlas den känsliga naturen vid kusterna till industrimark.
Sedan några år konsumerar Sverige ca 130-140 TWh/år och exporterar utöver det drygt 30 TWh.
Omvärldens intresse att köpa el från oss beror förstås på att priset är attraktivt. Vi tillhör de länder i Europa som har lägst elpris.
Hur kan det komma sig att vi står på stadiga fötter på elområdet trots att vi stängt ner flera kärnkraftverk, vattenkraften ligger på samma nivå sedan länge och 90% (93% under 2025) av utbyggnaden av vindkraftsparker har stoppats av olika skäl?
Produktionen har alltså ökat från 145 till 170 TWh under det senaste decenniet medan elanvändningen legat stabilt kring 125 – 135 TWh per år. (Källa: Svenska Kraftnät). Ändå planerar regeringen att vi behöver öka vår produktion till 300 TWh/år 2045. Denna plan är för att ersätta fossilberoendet med el, men den omställnngen går mycket långsamt.
Numera finns det inga statliga bidrag till större nybyggnation av vindkraft eller solkraft. Företag som önskar investera i förnybar elproduktion hänvisas till EU genom till exempel Innovationsfonden. Den nuvarande regeringen har dragit in statligt stöd till förnybar elproduktion, bland annat för ledningar från havsbaserade vindkraftverk. Regeringen har också på flera olika sätt försämrat villkoren för solceller för privat bruk.
Men när det kommer till utbyggnad av kärnkraft öppnar regeringen hela plånboken, alltså skattebetalarnas pengar:
Staten avsätter 440 miljarder i lån och riskreserv, 400 miljarder för prissäkring och 186 miljarder för kärnavfall. Därtill räntesubvention på ca 25 miljarder samt nätutbyggnad dimensionerad för 300 TWh, ca 1000 miljarder. Totalt blir detta 2000 miljarder för att rymma ny kärnkraft, bland annat för att garantera kärnkraftsindustrin att inte gå med förlust. (Källa: Ny teknik 15 maj 2026, Edward Jobson och Stefan Park)
Logiken säger med detta att även den ekonomiska säkerheten är mycket sämre för kärnkraften och att kostnaden blir högre. Varför skulle kärnkraftsindustrin annars behöva garantier för att motiveras att bygga nytt?
Den verksamhet som behöver stora mängder el är exempelvis de enorma serverhallar som diskuteras. En förutsättning för att investerare ska välja Sverige för sådan energislukande verksamhet liksom tillverkning av konstgödsel, fraktbränsle etc är att elen i Sverige är fortsatt billig.
Ur civilförsvarssynpunkt är kärnkraft högst riskabel. En militär fiende får då tydliga mål att angripa. Mål som både förstör vår energiförsörjning och riskerar allt liv i området om härdsmältan eventuellt blir verklighet.
Vind- och solanläggningar finns däremot på många olika platser, vilket innebär mindre förlust per attack.
Även om vi skulle börja bryta uran i Sverige– som regeringen önskar – måste materialet anrikas utanför våra gränser innan det går att använda i reaktorerna. De närmaste möjligheterna är i Frankrike eller Storbritannien. Kommer de möjligheterna att finnas under ett befarat krig?
Sol, vind och vattenkraft kräver däremot inget importerat bränsle.
Diskussionen kring ny kärnkraft i Sverige blundar för slutförvaringen.
Det tidigare beslutade slutförvaret i Forsmark är inte anpassat för att räcka till de tänkta nya kärnkraftverken, utan man skulle i så fall behöva bygga ett slutförvar till.
Vad har vi för rätt att belasta framtiden med våra extravaganser i nutid? Hur ska vi bryta uran utan stora miljökonsekvenser och koldioxidutsläpp? Hur mycket farligt avfall ska vi lämna över till kommande generationer i 100 000 år framåt? Hur ska vi ens kommunicera med framtiden att avfallet finns? Hur vet vi hur länge det egentligen är farligt? Vad händer när klimatet ändras, både de närmaste tusentals åren och framåt?
Barbro Carlberg, Naturskyddsföreningen Östergötland
Anders Tullander, Naturskyddsföreningen Halland
Lotta Sörman, Naturskyddsföreningen Örebro
Ann-Christin Karlsson, Naturskyddsföreningen Värmland
Leil Lagebrand, Naturskyddsföreningen Blekinge
Bernt Larsson, Naturskyddsföreningen Gävleborg
Bengt Jürs. Naturskyddsföreningen Skåne
Styrelsen, Naturskyddsföreningen Dalarna
Boel Lanne, Naturskyddsföreningen Bohuslän
Michaela Jähnke, Naturskyddsföreningen Sörmland
Ingegerd Borg-Saviharju, Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg
