Behövs verkligen licensjakt på lodjur i Gävleborg?

Licensjakten på lodjur i Gävleborg motiveras ofta med skademinskning på får och kostnader för djurägare. Det kan framstå som rimligt tills det att siffrorna granskas närmre.

Lodjur i träd, foto: Peter W Eriksson, Mostphotos

Enligt länsstyrelsen angreps omkring 0,01 procent av länets får av lodjur under 2025 (sett över flera år ca 0,05 procent). Trots detta används licensjakt som ett generellt verktyg. När skadorna redan är så få är det rimligt att fråga sig om licensjakten löser ett verkligt problem eller om det handlar om rutin och legitimering av troféjakt.

Ofta lyfts rovdjursavvisande stängsel fram som ett bättre alternativ. Samtidigt är många fårbesättningar i länet små. För den som har några få djur kan stängsel innebära både höga kostnader och mycket arbete. Här borde samhället istället lägga mer kraft på stöd, rådgivning och uppföljning av förebyggande åtgärder, istället för att ta till jakt.

Det som sällan nämns är att lodjuret är fridlyst och skyddat enligt EU-rätten. Det innebär att jakt bara får tillåtas i undantagsfall (annan rimlig lösning saknas alt. åtgärden står i proportion till problemet). När licensjakt motiveras av mycket små skador – samtidigt som ersättningen ofta är högre än värdet av det kött som produceras – är det rimligt att ifrågasätta grunden till besluten.

I en tid då vi befinner oss i både klimat- och naturkris är lodjuren dessutom viktiga för fungerande ekosystem. Det gör frågan ännu mer angelägen. Detta särskilt då lodjuret är rödlistat och dess överlevnad som art osäker.

Även hur besluten fattas behöver diskuteras. Viltförvaltningsdelegationen ska väga olika intressen mot varandra, men många upplever att jaktsidan dominerar. När förtroendet för processen sviktar är det inte konstigt att frågor väcks om hur rättssäkert besluten egentligen tas.

Att kritisera licensjakten på lodjur är inte att blunda för djurägares oro. Men en hållbar rovdjursförvaltning i Gävleborg måste bygga på proportioner, förebyggande arbete och beslut som upplevs som öppna och rättvisa.

Jenny Olsson & Anders Ekholm, ordinarie representanter för naturvårdsintresset i Gävleborgs viltförvaltningsdelegation

--------------------------------------------------------------------------------

Denna insändare är nu onsdagen den 11 mars publicerad i Hudiksvalls Tidning och Ljusdals-Posten. Förhoppningsvis publiceras den i fler av länets lokaltidningar inom kort.

Bli medlem i Sveriges största miljöorganisation

Var med i kampen för en friskare natur och starkare miljöpolitik. Du får den prisbelönta tidningen Sveriges Natur fem gånger om året.

Bli medlem i dag