Johan Lundberg och Peter Eriksson, Svenska Jägareförbundet, kräver att 100 vargar ska fällas på licens- och skyddsjakt (15/9). Hur skribenterna menar att ett exakt antal ska kunna förutbestämmas när det gäller skyddsjakt, vilket är beroende av behov och händelseförlopp, påvisar deras okunskap. Hänvisningen till ett åtta år gammalt riksdagsbeslut stärker uppfattningen då en arts gynnsamma bevarandestatus inte är något som vare sig är konstant eller beslutas av politiker.

Skribenterna hävdar att vargstammen ökat snabbt och får förmodas avse de två senaste åren. De två åren dessförinnan minskade nämligen stammen och Lundberg/Eriksson verkar ovetande om att en populationsutveckling inte kan bestämmas av två utvalda år.

Den svenska vargstammen är världens mest dokumenterade vargstam och därtill påvisade förra årets licensjakt att utvalda vargrevir kunde skjutas bort över en dag. Lundberg och Erikssons farhågor över kontrollen av vargstammens storlek är således ren skrämseltaktik.

Stammens storlek är dock alldeles för liten, lider av inavelsdepression och har för lågt inflöde av nya gener. Att Jägareförbundet, som 2011 avsade sig uppdraget att sprida objektiv information om arten, inte bryr sig om artens bevarandestatus är väl känt.

Lundberg och Eriksson fortsätter att förleda allmänheten när de hävdar att utvecklingen är oacceptabel för alla. I den aktuella rapporten från Statens Lantbruksuniversitet (SLU) ”En attitydundersökning om stora rovdjur och rovdjursförvaltning”, påvisas att i Gävleborg, där Lundberg är verksam och där stödet nationellt är lägst för varg, är ändå 54 procent positiva till varg och endast 30 procent negativa. Nationellt är stödet än större med 69 procent positiva och endast tolv procent negativa. Jägareförbundet sprider således felaktig information i media helt utan faktaunderlag.

När vi befinner oss i ett sjätte massutdöende av arter och FN:s senaste årsrapport manar till en livsstil i harmoni med naturen, driver Jägareförbundet sin egen linje. Det är inte undra på att Jägareförbundet har bland det lägsta stödet hos allmänheten enligt SLU:s rapport ovan, distanserad av samtliga stora naturvårdsorganisationer. Om förbundet i stället drev på för förebyggande arbete och samexistens kanske stödet kunde öka något.

Myndigheter ska fatta beslut som baseras på den senaste forskningen och aktuell såväl nationell som EU-lagstiftning – inte särintressen från organisationer som Svenska Jägareförbundet.

Daniel Ekblom

Viltvårdsgruppen Naturskyddsföreningen Gävleborg

Anders Ekholm

Svenska Rovdjursföreningen Gävleborg