Nej, rubriken är inte felskriven. En vacker tallskog kan planeras för 2400-talet, en sådan som nu bara finns i små naturreservat eller i fjällnära trakter.

En tallskog, som i dag är 100 år gammal, skulle om 400 år ha genomlevt spillkråkors bobyggande, stormar, törskatesvamp och tallticka. Många döda stammar skulle stå torra, barklösa och ljusgråa. Många träd skulle ha skadats, men inte dödats, av brand. Inte bara trastar, bofinkar och lövsångare skulle sjunga där, utan även mesar, rödstjärtar och flugsnappare. Tjädrar skulle finna spelplatser. Småkryp och lavar skulle dra fördel av den döda veden.

Denna planering för 2400-talet kan göras var som helst där tallar växer. Men det händer sällan. Akut penningbehov kan leda till att de 100-åriga tallarna avverkas. Ägaren kan vilja öka sitt tillgodohavande på banken eller investera i ett hus eller en rörelse.

En annan orsak till avverkning är att virkesuppköpare föreslår ägaren att sälja träden. Ägaren finner det ofta rimligt. Det finns ett samhällskontrakt som säger att träd ska avverkas när de är avverkningsmogna, därför att samhället har behov av det. Nu har dock samhällets nytta av skogsbruk minskat, och den som främst gynnas av detta samhällskontrakt är skogsindustrin. Kontraktet kommer ur en nyttomoral, som vi inte längre känns vid. Vem talar nu om hushållning och överlevnad?  Nu dominerar estetiska värderingar. Vackra människor, eleganta bilar, häftiga reseupplevelser, musik och bilder som gör starka intryck, är det som samhällets samtal kretsar kring.

Men vart tog naturen vägen i denna estetiska livsmoral? Naturen har hamnat i skuggan, kanske därför att de vackra exemplen är så extremt svåra att få se. Man reser till Kalifornien och blir imponerad av ett reservat med redwoodskog. Där är nyttomoralen lyckligtvis avskaffad. Men även i Sverige finns små rester av skog med mycket stora och gamla tallar. Där får man en skönhetsupplevelse.

Det går att få mer av denna skönhet, men det krävs att man planerar för 2400-talet. Så långt har alltså vår förvandling av skogen gått, att det tar 400 år att återfå ett någotsånär naturligt tillstånd. En rekonstruktion skulle spänna över tolv människogenerationer.

Tall växer bra i varmare klimat än det vi har i dag, så planen kommer inte att saboteras av klimatuppvärmningen. Kanske är det lyx att låta träden leva sina egna liv, men det måste jämföras med annan lyx vi unnar oss – utlandsresor, sommarhus, pråliga båtar och bilar, påkostad mat och dryck, kosmetisk kirurgi.

Naturen kanske är ful, och den virtuella världen vackrare. Det är ju sant – om man har skogsnäringens produktionsskog omkring sig. I skogsreservaten blir värderingen ofta en annan. Synintrycken kompletteras av ljud och dofter som bara finns i den verkliga världen. Man rör sig i ett rum med väggar av grova trädstammar, tak av trädkronor och golv av mossa. Möblerna är stenblock och fallna stammar. Man hittar sittplatser. Rummet är igenkännbart. Man kan göra det till sitt, utan att äga det.

I Norrland var detta en självklar del av en människas livsmiljö. I dag måste man leta efter den. Utvecklingen kan vändas om vi planerar för 2400-talet – men träden måste då få stå kvar.

Anders Delin och 58 andra, från pitebor till göteborgare