Gruvboomens baksida

Arne Müller, SVT-journalist och författare till böckerna Smutsiga miljarder och Norrlandsparadoxen, föreläste om gruvboomens baksida i Gävle och Falun.

För 2-3 år sedan var optimismen i gruvbranschen och politiken enorm, men nu har många bolag gått i konkurs. Det är snabba skiftningar med råvarupriser som kan sexdubblas för att sedan rasa igen på bara några fåtal år. Gruvnäringen har utvecklats till en arena för snabba (vinst)uttag för att sedan försvinna med många icke sanerade/återställda områden efter sig. Gruvinvesteringar är extremt riskfyllda för de kommuner som berörs. 99,8% av all gruvproduktion är avfall och miljöriskerna är stora. Rationaliseringen går fort och de utlovade jobben blir i slutänden inte så många.

– En gruvarbetare idag producerar 5 gånger så mycket som en arbetare gjorde på 60-talet, berättade Arne. Det finns många jobb omkring en gruva inom t ex forskning och utbildning, men ju mindre ort desto färre omkring-jobb på plats.

Innan Minerallagen ändrades på 90-talet hade branschen i princip två aktörer, LKAB och Boliden. Nu har många nya aktörer, ofta utländska bolag, kommit in.

– Det finns inbyggda osunda ekonomiska mekanismer i gruvbranschen. Det handlar om miljardinvesteringar så då ligger det i sakens natur att mörka t ex konflikter med samer och miljörisker. Gruvbolagen har ofta bråttom och det blir många fel. I Blaiken i Västerbotten rasade en damm vilket ledde till ett stort läckage av zink. Man slarvar och genar för att komma undan så billigt som möjligt.

Nya gruvor som startas idag är i princip alla dagbrott eftersom fyndigheterna är så låghaltiga och utspridda.

– I den konkursade Kaunisvaara-gruvan i Pajala finns ett 1 km långt och 50 m brett dagbrott som kommer kosta 250-340 miljoner att städa upp. Innan trodde de att grundvattennivån skulle sjunka med ca 0,5 m men i efterhand hittades ett ställe i myren där grundvattenytan sänkts med 16 meter!

Fyra gruvprojekt i Norr- och Västerbotten ligger nu på regeringens bord att avgöra.

Om vi utnyttjar alla mineraltillgångar vi känner till klarar vi inte klimatmålen.

– Dagens nedgång för gruvnäringen kommer att vända till uppgång, menade Arne. Nya gruvor kommer att startas och då gäller det att vara beredd. Det har varit alldeles för lite av politisk utvärdering och jag är orolig för att misstag kommer att upprepas. Är det rimligt att enskilda kommuner ska ta den ekonomiska risken? Hur ska man garantera att det finns pengar att städa upp efter att gruvorna lagts ned?

 

En kommentar om Vindfall vid Storsjön, Sandviken, från Arne Müller:

Döm om min förvåning när det var fullsatt redan när tio minuter återstod innan gårdagskvällens möte i Gävle skulle börja. När extra stolar burits in var det runt 60 personer i lokalen. Gästrikland är inte ett område som i modern tid varit förknippat med gruvnäringen, men nu har företaget Wiking Mineral planer på att starta en mindre gruva i närheten av Storsjön, utanför Sandviken.

En sak som jag tog upp igår om detta projekt är hur oklara beskrivningarna av miljökonsekvenserna är. Det man tänkt bryta är olika sulfidmineral, d v s den typ av mineraler som kan ge upphov till riktigt stora metalläckage. I den miljökonsekvensbeskrivning som lämnats in till Bergsstaten nöjer man sig med att konstatera att det också finns kalk i berggrunden. Detta menar man ska uppväga de svavelsyrabildande kemiska reaktionerna som sulfiderna orsakar. Det är ett väl enkelt sätt att avfärda en oerhört komplex fråga.

Sedan man fått bearbetningskoncessionen har planerna ändrats i grunden. Tidigare skulle malmen köras till ett befintligt anrikningsverk. Nu har bolaget köpt ett begagnat anrikningsverk. Det förändrar de miljömässiga förutsättningarna i grunden. Med anrikningsverk följer ett behov att bygga en damm för att deponera avfallet från anrikningsverket. Förändringar av detta slag påverkar inte tillståndet. Detta trots att de miljömässiga och ekonomiska förutsättningarna förändras i grunden.

När jag pratade med några av de personer som engagerat sig mot gruvprojektet i samband med mötet fick jag också klart för mig hur nära sjön gruvan kommer att ligga. Det väcker frågor om hur vattnet kommer att röra sig i berggrunden när gruvan når ned mot 170 meters djup, vilket är bolagets plan. Några exempel på de stora oklarheter som kan kvarstå för ett gruvprojekt som fått bearbetningskoncession.

P.S. Jag sa också lite om bolagets ägare. Flera av dessa har nära band till högerextremistiska organisationer i Sverige och Europa. Mer detaljer om detta finns på Expos hemsida. D.S.

 

Anders Gottberg har sammanställt planerna på gruvor i Dalarna. Maila anders.gottberg@gmail.com om du vill ha den som pdf. I Dalarna finns 3000 gamla gruvhål och det finns 7-8 koncessionsområden bara i Falu kommun. Flest ansökningar i Dalarna gäller sulfidmalmsgruvor, d v s där tungmetalläckage är en risk.

– Jag vill starta en studiecirkel så att vi är beredda när nya gruvor ska startas, sa Anders. Med hjälp av föreläsningar, studiebesök i Garpenberg och olika böcker och skrifter lär vi oss mer tillsammans.

Anmäl dig till gruvcirkel på falun@studieframjandet.se, 023 77 76 30.

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *